Det räcker att besöka Stadsbibliotekets tidningsläsesal för att drabbas av informationssvindel. Ja, det var en reflektion efter att ha deltagit i en internationell diskussion på Rhodos i september 1996, där författare och översättare sökte finna sätt att förhålla sig till det framväxande Internet.
Kanske är en del av förklaringen till intresset för internet att det, också, är en metafor. Nätet har inget centrum, det är omöjligt att överblicka: En träffande bild av tillståndet i världen i dessa de yttersta av dagar. Vän av ordning ondgör sig över bristen på samordning och vill ha någon som skapar rättning i leden. Det krävs krafttag för att leda in det ostyriga informationsflödet i raka och överskådliga kanaler. Någon jävla ordning måste det väl ändå vara?
Som i alla sammanhang där internet diskuteras kom frågan upp också på konferensen Waves of three Seas på Rhodos förra veckan. Författare och översättare från 38 länder hade samlats för att inviga ett författarcentrum på ön och för att diskutera internet och litteratur. Hur, frågade man sig, ska författarna kunna kontrollera bruket av sina egna texter på nätet? Kan gällande copyright-lagstiftning upprätthållas?
Idag kan man finna tio indiska poeter på nätet. Men det är ingen av de verkligt betydande, menade Indra Nath Choudhuri från New Dehli? Måste det inte till nationella initiativ för att presentera den goda litteraturen? Vem ska annars garantera kvaliteten på det som sprids? Hur ska man annars kunna hitta? Kommer vi inte att dränkas av en massa smörja? Eller kan, som konferensmotorn Peter Curman hoppades, internet bli ett redskap i författarnas egna händer? Göra det möjligt för dem att krångla sig ur de stora förlagens kommersiella grepp? Frågorna var många, svaren trevande.
***
Internet konstruerades av USA:s militär för att fungera i krig. Därför fick det inte finnas en centraldator; inga strategiska broar eller motorvägar att slå ut. Informationen ska kunna slå in på vilka småvägar som helst och färdriktningen ska vara omöjlig att förutse. Pentagon konstruerade alltså ett slags informationsflödets gerillataktik. Det intressanta är att den tycks fungera.
Novica Milic från Belgrad berättade om hur internet var den enda kommunikationsform som gick att använda under kriget i det forna Jugoslavien. När alla andra kommunikationer brutit samman upprätthölls, med hjälp av en server i Tyskland, under två års tid en länk mellan Belgrad, Zagreb och Sarajevo. Utan den hade ett antal splittrade familjer inte kunnat återförenas. Waves of three Seas finns utlagd på http://www.marebalticum.se.
Det sägs mycket dumt om informationssamhället. Vi påstås vara på väg in i en ny tidsålder där informationen utgör lösningen på i stort sett alla problem. Men information är alltid information om någonting. Kanske handlar det inte så mycket om att det är svårt att hitta på nätet som att man inte vet vad man söker. I väntan på enhetliga katalogiseringssystem på internet får man än så länge trampa upp sina egna vägar och orientera sig utan karta. Så till vida är situationen inte annorlunda än utanför nätet. Det räcker att besöka Stadsbibliotekets tidningsläsesal för att drabbas av informationssvindel.
***
När jag kommer hem från Rhodos väntar e-post från en vän i Betlehem. Utanför hans hus står sedan i fredags två israeliska tanks och en bulldozer. Över dem flyger helikoptrar på låg höjd och stridsplan med raketer under flygkroppen. Han skickar med information som det palestinska hälsoministeriet sammanställt: »Senaste nyheter fredag den 27 september: 1. Ambulanser förbjöds att röra sig mellan städer och byar på Västbanken. De förbjöds också att transportera patienter till sjukhusen i Makassed och Hadassah; 2. En ambulans som transporterade en patient från Tulkarem till Nablus beskjöts med skarp ammunition; 3 En ambulans från Jeriko på väg mot sjukhuset i Ramallah tvingades återvända…» Dödade den 27 sept: »Firas Orabi, 20 år, från Jeriko; Imad Salem Imar, 30 år, från Jata; Ayman Yehia Idkek, 28 år, från Jerusalem…». Rapporterna uppdateras kontinuerligt på http://www.palnet.com/health/.
Informationen finns där. Om man vill veta.
Texten publicerad i Göteborgs-Posten xxx 1995