Urprungligen publicerad i Dagens Nyheter den 15 oktober 2008

Är vänstern beredd?
Om finanskrisen

Nyligen avhölls European Social Forum i Malmö. Den globala rättviserörelsen har sedan den möttes första gången i brasilianska Porto Alegre 2001 haft som sitt främsta mål att spräcka Washington consensus, det vill säga den samsyn kring ekonomisk utveckling som delas av ett antal institutioner med säte i den amerikanska huvudstaden: Världsbanken, Internationella valutafonden och naturligtvis USA:s hela politiska maktmaskineri. Samförståndet i Washington har tvingat utvecklingsländer att privatisera och avreglera sina nationella ekonomier. Strukturanpassningsprogram har pressat redan fattiga människor ut i än värre misär.

Samssynen i Washington dödförklaras nu till och med av Francis Fukuyama (Newsweek 13 okt). USA:s tid som ekonomisk supermakt är över, befarar han. Vi ser nu slutet på den epok som inleddes med Reagan och Thatcher. Reaganekonomin byggde på två premisser: Att skattesänkningar är självfinansierande och att finansmarknaderna ska vara självreglerande. Vem tror på det nu?

Inte ens banksektorn litar längre på sig själv. Banker nationaliseras nu i en omfattning och takt som varit otänkbart för bara några veckor sedan. Vad sker härnäst? Ingen vet. Ingen överblickar helheten. En sak är dock säker: De beslut som fattas dessa veckor kommer att få konsekvenser för lång tid framöver.

***

Kanske blir den viktigaste uppgiften för nästa amerikanska president att övervaka att det amerikanska imperiets gradvisa upplösning sker under ordnade former. För det krävs en återtågets hjälte, en amerikansk Gorbatjov.

Är vänstern beredd? Finns alternativen formulerade? I den globala rättviserörelsen har en av de centrala diskussionerna handlat om huruvida de internationella ekonomiska institutionerna kan reformeras eller helt enkelt bör avskaffas. Finns det någonstans i det sammanbrott vi just nu upplever ett ”gyllene tillfälle”, för att låna titeln på en bok om dessa frågor som nationalekonomen Hans Abrahamsson gav ut för några år sedan, till en reformering av institutionerna och en rimligare ekonomisk världsordning?

Hjälterollen i finansdramat spelas just nu oväntat av Gordon Brown. Hans betydelse lyfts fram av bland annat den lika oväntade nobelpristagaren Paul Krugman. Brown har trätt fram som handlingskraftig nykeynesian och efterlyser en ny internationell ”finansiell arkitektur”. Det hade han fått applåder för på World Social Forum.