En nyborgerlig rörelse

När Nobelpriset i litteratur tillkännages brukar ett stående inslag i nyhetsbevakningen handla om det svenska bokförlag som lyckliggjorts genom Akademiens beslut. Nobelpristagare ger klirr i kassan inför julhandeln och vittnar om förläggarens goda litterära väderkorn.

Häromveckan meddelades att Paul Krugman fått Ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Här finns inget förlag som vunnit något. Däremot finns en vinnare bland landets kulturtidskrifter. Paul Krugman är nämligen regelbunden krönikör i tidskriften Arena. Nu är det visserligen inga originalbidrag som levereras. Arena översätter helt enkelt hans spalt från New York Times. Men det är vackert så. Det vittnar om Arenas goda politiska väderkorn.

Också i senaste Arena – nr 5 2008 – finns en krönika signerad Paul Krugman. ”Försöket att hejda finanskrisen verkar misslyckas” skriver han. Krugman skriver skarpt och klart. Det är bara ett problem. Krönikan publicerades ursprungligen den 7 september. Och det är ju i dessa finanssammanbrottets dagar en evighet sedan.

Detta är nu en gång kulturtidskriftens öde. Att inte hänga med i nyhetstempot. Varför ska jag läsa Krugmans kommentar på papper i Arena när jag kunde läsa den för sex veckor sedan på hans blogg?

***

Men inför detta tidskriftsdilemma står Arena faktiskt inte svarslösa. Tidskriften finns nämligen sedan snart ett år också i form av ett dagligt nyhetsbrev och ledarsida på webben. Här kan man nu läsa Krugman. På tiotusenkronorsfrågan vad som händer med pappersmedierna i den digitala tidsåldern tror jag Arena funnit om inte svaret så i alla fall en liten bit i det större pusslet. Papperstidskriften ger utrymme för eftertanke och fördjupning, den dagliga digitala ledarartikeln gör det möjligt att vara snabba och följa med nyhetspulsen. De båda medieformaten kompletterar och bär varandra.

Temat för det aktuella Arenanumret är ”Den nya konservatismen”. Chefredaktörerna Devrim Mavi och Karolina Ramqvist har intervjuat Elise Claeson, profilerad kolumnist på Svenska Dagbladets ledarsida. Redaktörerna söker upp henne eftersom de ser henne som exponent för vad de urskiljer som en ny ”konservativ våg”.

Claeson värjer sig mot beteckningen men talar sig varm för vad hon kallar en ”nyborgerlig rörelse”. Hon håller familjen och hemmet högt. Det gäller att ”äga sin bostad, vara hemma mera med sin barn”. Hon talar väl om Sarah Palin och den brittiske toryledaren David Cameron. Och hon är kritisk mot ekonomism och individualism. Samhällets minsta beståndsdel är inte individen, utan familjen.

Nog skulle jag beteckna denna samhälls- och livssyn som konservativ. Ny eller inte. Jag tror alltså att Arenaredaktörerna är något väsentligt på spåret här. Men jag tror inte att Elise Claeson gör denna konservativa strömning rättvisa. För att uttrycka det rakt på sak: Det var länge sedan jag läste något dummare.

Mavis och Ramqvists intervjuteknik är förödande för Claeson. De låter henne nämligen tala till punkt. Och då kan man få läsa till exempel följande: ”Moral har väldigt stor betydelse just för människor som är fattiga och har låg utbildning”. Eller: ”På stenåldern när de första vita mötte de första svarta blev de skräckslagna”. Hur – kan man ju stillsamt undra – vet Elise Claeson det?

Jag tror som sagt att Arena fått vädring på något viktigt. Elise Claesons vilja att ”hålla ihop samhället för att överleva” bör man inte raljera över. Men det finns mer genomtänkta förespråkare för family values också i Sverige.

***

Arena har en tradition av att i långa intervjuer låta meningsmotståndare komma till tals. Man pratar med dem man inte är överens med. Det är dessvärre inte så vanligt i den värld av politisk opinionsbildning dit Arena hör. Men det är fruktbart.

Någon kanske drar sig till minnes den långa intervju man gjorde för snart fyra år sedan, i februari 2005, med en då relativt okänd Anders Borg. Han var då moderaternas chefsekonom och strategen bakom förnyelsen av partiet. Få anade att han skulle bli näste finansminister. Arena intervjuade och lät honom prata. Det var intressant då och är ännu intressantare i dag. Det handlar om politiskt väderkorn.

Denna intervju kan nu Håkan A Bengtsson ta avstamp i när han i detta nummer analyserar Borgs ekonomiska politik. Bengtsson ser en kontinuitet i Anders Borgs rationalistiska syn på samhällsproblem och politik. Denna har bestått från ungmoderatens vurmande för Robert Nozick till finansministerns ständiga hänvisningar till den ekonomiska ”forskningen”. Detta är en ”pseudoakademisk metodik” hävdar Bengtsson. ”Den borgska politiken gör anspråk på att styras av en högre rationalitet”.

Hur kommer det då att gå för denne finansminister i det globala finanshaveriet? I februari 2005 svarade han så här på frågan om den egna framtiden: ”Jag är makroekonom och ska återgå till att jobba på de finansiella marknaderna. Det jag håller på med nu är en sorts politisk värnplikt. Så jävla kul är det inte”.