Publicerad i Göteborgs-Posten den 16 nov 2011.

Journalistik är inte vilken vara som helst

Stämningen i lokalen var trots allt ganska hovsam. Annat hade man kunnat vänta sig med tanke på ämnet. Det var i måndags som Publicistklubbens västra krets bjudit in till debatt och rubriken, i en församling som förvisso kan konsten att sätta rubriker, var braskande: ”Tidningsdödens senaste offer. Nu slaktas GT – och fler kommer efter”.

Bakgrunden är nog så allvarlig. Göteborgs lilla röda kvällstidning kommer hädanefter att redigeras från Stockholm och antalet journalister att skäras ned drastiskt. De kvarvarande kommer att vara en ganska grånad skara. Endast två, kanske tre, journalister kommer att vara under 57 år. Kommer denna nya GT att vara något annat än en med några stänk lokal kolorit illa maskerad utgåva av Expressen? Och vad händer i så fall med den västsvenska offentligheten? Hur går det då med granskning och diskussion av makten i Västsverige?

I panelen satt bland andra GT:s chefredaktör Lars Näslund och Stampens VD och koncernchef Tomas Brunegård. Och var man inte orolig för utvecklingen tidigare, så blev man det när man hörde dessa båda herrar lägga ut texten. Det var mycket tal om varumärken och ”multikanalsperspektiv”. Brunegård sade sig vara optimist vad gäller den digitala utvecklingen och menade att ”vi nu ser konturerna av en helt ny modell”, en ”möjlighet att bygga en journalistiskt hållbar struktur”. Viktigast nu är att ”vi alla” är ”förändringbenägna”.

***

Journalistförbundets Jonas Nordling var inte imponerad. Tidningsledningarna ”famlar i blindo – och monterar ned redaktionerna”. Man har tappat självförtroendet och ”tror inte längre på sin produkt”. Vilken är då produkten? Det var först när den tidigare GT-medarbetaren Agneta Lindblom Hulthén fick ordet som diskussionen kom att handla om det som från början borde stått i centrum, nämligen journalistiken. Det är den seriösa journalistiken som är hotad, men inte av digitaliseringen utan av tidningsledningar som inte förstår att det är journalistik som är varje tidnings kärnverksamhet. En tidning kan nämligen aldrig reduceras enbart till ett kommersiellt företag. Publicistisk verksamhet är inte samma sak som att sälja bilar.

Som Lindblom Hulthén formulerade det: ”journalistik är inte vilken vara som helst”. Hon fick medhåll av den gamle publicisträven Pär-Arne Jigenius som beklagade att tidningsföretagen i dag ”blivit som vilka företag som helst”.

Denna bristande förståelse av den kvalificerade journalistikens betydelse är demokratiskt problematisk, men sannolikt även affärsmässigt. Tomas Brunegård berättade att man på GP försöker lära sig av New York Times, som nyligen återinförde en betalningsfunktion på sin webbutgåva. ”Vi kommer att hinna lära oss mycket innan det är för sent”, försäkrade han.

Men det verkar som att Brunegård missat det sätt på vilket New York Times marknadsför sin nygamla webbtjänst: ”Det är våra journalister som gör skillnaden”. Det är först om man förstår det som kan dra nytta av de möjligheter digitaliseringen öppnar. Den insikten har ännu inte nått de västsvenska tidningsledningarna.