Giep Hagoort, Göteborg 14 nov 2012.

Förord till Giep Hagoorts bok Konst och entreprenörskap (2013).  

Fyra saker gör Giep Hagoort till en lika ovanlig som angelägen röst i diskussionerna om konst och ekonomi.

Han anlägger, för det första, ett historiskt perspektiv på vad som idag kallas de kulturella och kreativa näringarna. Kulturekonomin, inskärper Hagoort, är inget nytt fenomen. Den har åtföljt mänskligheten så länge konst skapats, åtminstone sedan de första grottmålningarna. Visst krävde teaterfestivalerna i antikens Grekland god organisationsförmåga? Måste man inte beundra initiativkraften och entreprenörsförmågan hos den frankiske abboten Suger som i mitten av elvahundratalet organiserande ombyggnationen av kyrkan i Saint-Denis till den första gotiska katedral världen skådat? Finns det inte skäl att imponeras av Shakespeare inte bara som dramatiker utan också som företagsam teaterman? Och är det inte rimligt att beskriva – holländaren Hagoorts favoritexempel – Rubens och Rembrandt som kulturföretagare? Konsten har, påminner oss Hagoort, ofta med hänvisning till den ungerske konsthistorikern Arnold Hauser, en social och ekonomisk historia.

I sin forskning utgår Giep Hagoort, för det andra, från den enskilda kulturorganisationen och dess konkreta behov. Ofta när konst och ekonomi diskuteras blir frågeställningarna högtflygande och abstrakt filosofiska. Hagoort inledde sin yrkeskarriär, vilket han berättar om i den intervju som avslutar denna bok, vid de holländska konstnärernas fackförening i Amsterdam. Han brukar beskriva sig själv som i första hand praktiker, i andra hand teoretiker. Kulturentreprenör och professor. I den ordningen.

I vilket fall som helst är den forskning Hagoort initierat och bedrivit ovanlig i det att den tar sin utgångspunkt i den enskilda konstnären eller kulturorganisationen. Han anlägger ett mikropersperspektiv på kulturekonomin, till skillnad från det makroperspektiv som brukar dominera diskussionerna. Visst är det viktigt att veta hur stor andel av Europas ekonomi som utgörs av de växande kulturnäringarna, och Hagoort refererar flitigt till sådana studier, men det gäller att i dessa kartläggningsansträngningar inte tappa den enskilde konstutövaren ur sikte.

***

Kanske är det också denna förankring i kulturlivet som gör det möjligt för Hagoort att på det orädda sätt han gör diskutera förhållandet mellan konst och pengar. Om man arbetat i en liten kulturorganisation vet man att man inte kan unna sig lyxen att strunta i ekonomin. Vill man vara självständig måste man själv ta makten över kassaflödet och resultaträkningen. Det gäller att hitta en balans mellan organisationens konstnärliga och ekonomiska mål. Men – och detta är avgörande och det tredje skälet att läsa Hagoorts texter – detta är inte en balans mellan två lika tungt vägande storheter. De konstnärliga målsättningarna är alltid överordnade de ekonomiska. Ekonomin är ett medel för att realisera konstnärliga mål. Lyckas man med detta, ja då har kommersialismen, som det heter i en av texterna i denna bok, en konstnärligt uppgift.

Man ska nog inte föreställa sig denna eftersträvade balans mellan konst och kommersialism som att gå på slak lina eller stå med tåspetsen vid randen av ett stup. Och kanske inte heller som två vågskålar som måste väga jämt. Jag tror snarare att den balans Hagoort talar om är den man uppnår när man cyklar. Det är svårt om man står still. För att balansera måste man måste befinna sig i rörelse. Därmed är vi framme vid den fjärde utmärkande egenskapen i Giep Hagoorts kulturekonomiska texter: hans starka betoning av entreprenörskapets betydelse.

Entreprenörskap, inskärper Hagoort i text efter text, handlar inte bara eller ens i första hand om att driva företag. En entreprenöriell hållning är lika viktig inom offentlig och ideell kulturverksamhet som inom privat. Det handlar närmast om skaparkraft, om att ta initiativ och förhålla sig proaktivt till omvärldens alla utmaningar. Om att befinna sig i rörelse. Entreprenörskap är lika mycket en social aktivitet som en ekonomisk.

Entreprenörskap spelar en huvudroll också i Art Management Entrepreneurial Style, den bok som år 2000 gjorde Giep Hagoort känd för en internationell läsekrets (och som därefter översatts till en rad språk). I den text från 2009 vi publicerar här – ”Dags att fira slutet på Art Management?” – blir en grundtanke i denna bok tydlig. Kulturadministration av alla de slag löper en ständig risk att bli konservativt förvaltande. Utbildar vi studenter till enbart passiva förvaltare? frågar sig Hagoort. Den värld av Art Management (en värld och ett begrepp som vi i brist på något motsvarande svenskt begrepp här lämnat oöversatt) som vuxit fram de senaste decennierna tenderar, hävdar han, att bli allt mer teknokratisk och byråkratisk. Det behövs öppnare och friare och mer fantasifulla arbetsformer. Ja, rentav en mer konstnärlig hållning.

I en intervju för några år sedan formulerade Hagoort detta på ett slagkraftigt sätt: ”Projekt är viktiga för den kreativa sektorns flexibilitet och förnyelse. Projektbaserade metoder kan hjälpa dig att förverkliga dina drömmar. Men utan en konstnärlig kärna, d v s utan en grundläggande konstnärlig drivkraft, blir projekt själlösa och får negativ inverkan på den kulturella utvecklingen. Om den statliga byråkratin efterlyser ‘kulturprojekt’ utan att ha en tydlig och framåtsyftande kulturpolitik kommer dessa projekt att bli tomma och innehållslösa.” (Intervju med Geert Lovink, tillgänglig på http://www.nettime.org.)

***

I denna bok har vi alltså sammanställt ett antal texter av Giep Hagoort tillkomna mellan 2007 och 2012. Den inledande texten är den installationsföreläsning Hagoort höll när han tillträdde den nyinrättade professuren i konst och ekonomi, gemensam för universitetet och konsthögskolan i Utrecht. Det är en god introduktion till Hagoorts forskarprofil och utgör något av en intellektuell programförklaring. Den senaste texten, ”Kreativa livscykelmodeller” från 2012, pläderar för en metod att bättre förstå små kulturorganisationers liv och utveckling. Metoden går tillbaka på resultaten av det forskningsprojekt Hagoort ledde på uppdrag av EU-kommissionen och som år 2010 publicerades som The Entrepreneurial Dimension of the Cultural and Creative Industries. Det är en studie som redan visat sig få effekter på EU:s politik på området.

För en svensk läsare kan det vara viktigt att erinra sig den politiska och kulturpolitiska utvecklingen i Nederländerna de senaste åren. Landet har plågats av populistiska politiska strömningar, vilket också drabbat kulturpolitiken. Allmänhetens förtroende för den tidigare så starka kulturpolitiken har urgröpts. Nedskärningarna i de offentliga kulturanslagen har varit dramatiska. Hagoort berör detta i den avslutande intervjun – och det utgör den bakgrund mot vilken texterna i denna bok bör läsas.

Göteborg i maj 2013
David Karlsson

Köp Konst och entreprenörskap här.