6. Vanliga frågor om kulturdriven utveckling

Vad betyder ”kulturdriven utveckling”?

På senare tid har diskussionerna om ”kultur som motor” i regional och lokal utveckling varit livaktiga. Exemplen är många och litteraturen på området omfattande. Även i Västra Götaland finns goda exempel på hur kulturella resurser utgjort en mobilserande kraft för en plats eller ett samhälles utveckling, från Skärhamn och Fengersfors till Trollhättan och Vara. Det råder ingen tvekan om att kulturella resurser kan vara avgörande i samhälleliga utvecklingsprocesser.

Hur gör man för att få till stånd kulturdriven utveckling?

Det mest systematiska svaret på denna fråga har Pier Luigi Sacco lämnat. I arbetet med en kultustrategi för kanadensiska Vancouver tog Sacco fram en matris för att analysera en plats kulturella utvecklingspotential, bestående av inte mindre än tolv dimensioner och fem slag av kapital (se bilaga, fig 3). Denna matris kan användas som en checklista även i mindre komplexa sammanhang.

Hur kartlägger man de kulturella resurserna på en plats?

Även här är Sacco den mest metodiske. Han och hans kolleger har utvecklat en metod för att samla in och bearbeta stora mängder information om ett områdes kulturella resurser (byggnader och aktiviteter). Denna metod har prövats i Halland och genomförs i skrivande stund även i Skaraborg.

Att kartlägga en plats kulturella resurser är centralt också i den metod som kallas Cultural Planning.

Vad är Cultural planning?

Det är en metod för att planera offentlig verksamhet där kulturella resurser ges en central roll. Utgångspunkten är att ett rikt kulturliv kan lämna väsentliga bidrag till en stads eller en bygds utveckling. Metoden kommer ursprungligen från Storbritannien och har prövats i Sverige i snart tio år. Det finns ett svenskt nationellt nätverk för Cultural planning och Västra Götalandsregionen driver ett Cultural planning Laboratory. Ett tiotal kommuner i regionen säger sig arbeta med metoden. Cultural planning är inte samma sak som satsningar på kulturnäringar – men metoderna låter sig mycket väl kombineras.

Vad är social ekonomi?

Begreppet har under de senaste femton åren blivit allt vanligare i svenska diskussioner, delvis genom påverkan från EU. Den sociala ekonomin omfattar verksamheter som har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft. Angränsande begrepp är ”tredje sektorn” eller ”idéburna organisationer”. Den sociala ekonomin har ett starkt ideologiskt släktskap med den kooperativa rörelsen.

Väsentliga delar av kulturekonomin kan sägas gränsa till eller utgöra en del av den sociala ekonomin. Många kulturföretag kan beskrivas som ”levebrödsföretag”, där målet med företaget snarare är att hålla verksamheten i gång än att maximera vinsten. Verksamheten är så att säga sitt eget syfte. Kulturen har, i alla fall för kulturföretagaren, ett egenvärde.

Bidrar kulturföretag till samhällsutvecklingen?

Ja, utan tvekan. Frågan är på vilket sätt och i hur hög grad det kan och ska mätas.

Pier Luigi Sacco hävdar att ett levande kulturliv har ”indirekta effekter” på åtminstone åtta nivåer: innovation, välfärd, hållbar utveckling, social sammanhållning, nya entreprenörskapsmodeller, livslångt lärande, mjuk makt samt lokal identitet.

Bidrar kulturföretag till ekonomisk tillväxt?

Ja. Även här är dock mätmetoderna vanskliga. I EU:s viktiga KEA-rapport från 2006 (fortfarande den enda samlade sammanställningen över EU-området) sägs ”de kulturella och kreativa näringarna” växa med 12,3 % mer än ekonomin i dess helhet. Kulturnäringarna har alltså betydande tillväxtpotential.

Litteratur –>

Källhänvisningar och  fotnoter finns i den tryckta texten.