År 1996 var Internet ännu ungt och behövde förklaras. Här gör jag ett försök med hjälp av nyutgivna böcker av Bill Gates och Nicholas Negroponte.

Publicerad i Göteborgs-Posten den 16 februari 1996.

Ett digital Schlaraffenland

Två märkliga böcker ligger på mitt skrivbord. Båda genomsyras av en alldeles hejdlös optimism och framtidstro. De innehåller inga ekonomiska program, inga politiska visioner och inte heller några förslag på hur arbetslösheten eller miljöhoten ska avvärjas. De handlar naturligtvis om datorer. Utvecklingen på dataområdet tycks idag vara den enda som besitter någon utopisk kraft.

Nicholas Negropontes Leva digitalt och Bill Gates Vägen till framtiden är stora försäljningsframgångar och författarna hämtar sin auktoritet ur de senaste decenniernas informationstekniska framsteg. Som sig bör hos utopister finns här en massa stolligheter. Negroponte tror och vill till exempel att vi snart ska kunna tala med brödrosten, och varför inte be den ”bränna in slutkursen på min favoritaktie” på brödskivan.

Värre än stolligheterna är den politiska naiviteten. Gates ser den ”informationens motorväg” han drömmer om som en väg mot en ”störningsfri kapitalism”. Negroponte tror att ”den digitala teknologin kan bli en naturkraft som skapar större harmoni mellan människor i hela världen”. Båda hyser en orubbad barnatro på en oreglerad marknads förmåga att lösa alla upptänkliga problem och motsätter sig bestämt varje försök till politisk styrning av den tekniska utvecklingen.

Gates bok grumlas dessutom av att han berättar två historier. Den ena handlar om informationsteknologins utveckling, den andra om hans eget företags, Microsofts, framgångar. Men står man ut med detta, med den förment personliga stilen och den anticeptiska prosan i Vägen till framtiden då är den liksom Leva digitalt faktiskt värd att läsa.

Utgångspunkten i båda böckerna är att vi genomlever ett historiskt epokskifte och är på väg in i en digital tidsålder. En milstolpe passerades när den första persondatorn presenterades för femton år sedan. En annan och viktigare när de globala datanäten på allvar började växa fram för några år sedan. Viktigast av dessa är naturligtvis Internet.

***

Den världsomspännande härva av datanät som kallas Internet besitter flera egenskaper som sammantaget gör den till något historiskt nytt. För det första är det digitalt. En återkommande refräng i Negropontes bok är distinktionen mellan analog och digital information, mellan atomer och databitar. Och framtiden tillhör databitarna.

Negroponte är underhållande när han förhånar sådana tekniska återvändsgränder som CD-ROM skivan eller faxen. Varför gjuta in den digitala informationen i plast och distribuera den som atomer, när man snart lika lätt kan nå den via telefonledningar och modem? Och ännu värre, varför plocka ut informationen ur datorn, skriva ut den, faxa iväg den till en mottagare som sedan står där med ett papper i handen? Oförmögen att bearbeta informationen.

En annan väsentlig egenskap hos Internet är att all information är asynkron, det vill säga tidsoberoende. Synkron information – TV, radio, telefon – måste man ta del av i samma stund den förmedlas. Asynkron information däremot – tidningar, brev, video – kan man ta del av när man själv vill. Styrkan i internet är att det är både digitalt och asynkront (även om det också kan användas till synkron kommunikation av olika slag). All information är ständigt tillgänglig.

Ytterligare en aspekt är den decentraliserade strukturen. Det finns inget centrum och ingen Storebror på nätet. Det har funnit sin form ungefär på samma sätt som en flock änder formerar sig. Ingen är ledare, ändå faller bitarna på plats. Det är i princip lika lätt och går lika snabbt, var i världen man än befinner sig, att nå tidskriften Glänta i Göteborg som att nå Der Spiegel i Hamburg eller New York Times. Gamla mediala maktstrukturer undermineras genom att distributionskanalernas betydelse minskar och kvaliteten på innehållet blir viktigare.

I Negropontes vision kommer vi alla att söka rätt på den information vi själva är intresserade av. Den tid då ett antal programmakare på TV bestämmer vad miljoner människor ska ägna lördagkvällen åt är snart historia. Ordet massmedia kommer att mista sin betydelse: ”Informationsindustrin kommer att bli mera av en boutiqueverksamhet”. TV-näten utgör idag en distributionshierarki med en källa och ett stort antal likartade mottagare. Ett datanät däremot är en väv av maskiner där varje enskild apparat antingen kan fungera som källa eller mottagare. På så sätt har den tekniska utvecklingen äntligen lyckats bemöta Bertolt Brechts invändning mot radion: ”Det är verkligen spännande, men varför bara i en riktning?”

För Negroponte och Gates är internet bara början på något mycket större. Några första stapplande steg i riktning mot en värld där information av alla slag – texter, bilder, ljud och film – distribueras digitalt. Böcker och tidningar, som förutsätter att man ”sprutar bläck på döda träd”, kommer att ersättas av den information man skaffar sig on line. TV-apparaterna kommer att reduceras till en funktion i framtidens datorer. ”Data”, skriver Negroponte, ”handlar inte längre om datorer. Data är ett sätt att leva.”

Den som till äventyrs tycker att dessa amerikanska utopister går till överdrift kan läsa vad Post- och telestyrelsens generaldirektör Jan Freese har att säga. Han intervjuas i det sista numret av den utomordentliga och av Bonniers nu nedlagda it-tidskriften Hallå (nr 1/96). Freese pekar bland annat på informationsteknikens konsekvenser för byråkratin, såväl på företagen som inom offentlig förvaltning. Han talar om en adminstrativ ”big bang” med oöverskådliga följder för både sysselsättning och lagstiftning, och varnar för att en ”legal härdsmälta” lurar runt hörnet.

***

Mycket tyder på att det hysteriska intresset för internet nu håller på att mattas av. 1996 förutspås bli ett besvikelsens år för nätet . Antalet användare växer visserligen fortfarande exponentiellt, kurvan är dock inte lika brant som tidigare.

Men internet  finns där och är utan tvivel ett av världens moderna underverk. Även om den tekniska utvecklingen skulle tvärstanna i detta ögonblick, och många av Gates och Negropontes visioner aldrig förverkligas, finns det redan nu ett kommunikationsredskap vars möjligheter vi knappast mer än anar.

Bill Gates dröm om den idealt fungerande marknaden kommer naturligtvis att gå i kras. Men det är viktigt att de demokratiska möjligheterna inte förspills. Den nya informationstekniken har visat sig ha politisk betydelse i många sammanhang. Kopieringsapparaterna var viktiga för Östeuropas befrielse, faxarna spelade en stor roll vid Himmelska fridens torg. Vad internet kan komma att betyda har vi ännu inte sett. Vad innebär det att människor jorden runt på ingen tid alls kan sätta sig i kontakt med varandra, sprida information, diskutera, utbyta åsikter, organisera sig? Det finns helt enkelt inget sätt, säger Negroponte, ”att begränsa friheten för spridning av databitar”.

För att ta till vara denna demokratiska potential måste konkreta politiska krav formuleras. Det är snart tjugo år sedan den franske filosofen Jean-François Lyotard krävde att ”offentligheten måste få fri tillgång till databaserna”. Men det är först nu, när den svenska Riksdagen tar ut en avgift på 6 000 kr per år för dem som vill ta del av dess databas, som det står klart hur viktigt det är.

Det är också angeläget att tillgången till internet underlättas. Fortfarande kostar det en hel del att vara uppkopplad. I den amerikanska delstaten Maryland och i Bologna i Italien har alla invånare fri uppkoppling till internet. Varför skulle inte Göteborgs kommun kunna ta efter det? Nu när Göteborgsöverenskommelsen kraschat kundet de ju vara läge att satsa på modern kommunikation. Att verkligen ta fasta på alla stolta deklarationer om Västsverige som ”en dynamisk kunskapsregion”. Det skulle kosta en spottstyver jämfört med att bygga klart en halvfärdig tunnel på Hisingen. Vad säger du, Göran Johansson?