Filter. Oktober & november 2008.
Tidskriftskrönika i OBS!, Sveriges Radio, den 9 oktober 2008. 

Politiska kanelbullar

”Det finns inget politiskt i en kanelbulle, inget negativt”. Det hävdar PR-konsulten Kaeth Gardestedt i oktober- och novembernumret av tidskriften Filter. Gardestedt var tidigare projektledare på Hembakningsrådet — en sammanslutning av landets stora jäst-, mjöl-, socker- och margarinfabrikanter — och hon lyckades med bedriften att instifta ”Kanelbullens dag”. Denna högtidsdag har utvecklats till en ”genuint folklig och massiv succé” och firas numera, som bekant, den 4 oktober varje år.

Men påståendet att en kanelbulle skulle vara opolitisk — det stämmer inte. Det visas om inte annat i ett antal andra texter i detta höstnummer av Filter. Mycket handlar nämligen om mat och natur och om det det oklara gränssnittet mellan mänskligt och naturligt.

Nu är Filter ingen teoritidskrift och man analyserar inte så mycket som man berättar. De bästa texterna drivs av nyfikenhet och fascination inför ämnet. Här står ingenting om biopolitik, om sub- elller mikropolitik. Om sådant kan man läsa i många andra tidskrifter. Det sägs emellertid ibland att den främsta filosofiska dygden är förundran. Om det är så, då skulle man kunna kalla Filter en filosofisk tidskrift.

***

Kanske är Filter också en politisk tidskrift. Inte i den där valkampanjsmässiga eller statsvetenskapliga betydelsen av ordet. Men om man förstår politik i en bredare mening som relationer mellan människor i samhället, som en fråga om fördelning av makt och pengar, som en fråga om individuella tillkortakommanden och gemensamma lösningar, ja då är naturligtvis Filters texter politiska. De kastar en sidobelysning över ett antal processer i samhället som i allra högsta grad har med politik, med hur vi lever tillsammans, att göra. Själv frestas jag att läsa detta nummer, åtminstone ett antal av bidragen i det, som reflektioner ur olika perspektiv kring vad vi kan kalla en kanelbullens politik.

I en betraktelse över det stora intresset för politiska matböcker intervjuar Ivar Ekman en förläggare som givit ut sådana. Frågor om mat och miljö är inte, menar han, ett sätt att ”slippa ifrån politiken, snarare leder de små, enskilda frågorna till de större strukturella problemen”. Mats-Eric Nilsson, författare till förra vinterns uppmärksammade bok ”Den hemlige kocken”, anser att livsmedelsbranschen  ”luras mer än någon annan bransch, förutom kanske kosmetikaindustrin”. ”Vi har aldrig vetat så lite om vad vi stoppat i oss”.

En sak som man ska stoppa i sig nu i oktober är, det får jag lära mig av en annan liten betraktelse i detta nummer, är räkor. De är nämligen aldrig så fina som nu. Dock konsumeras räkor mest, av någon anledning, under sommarmånaderna. Som en intervjuad marinbiolog i Göteborgs fiskhamn konstaterar: ”svenskarnas räkvanor är ett mysterium”. Här får jag också läsa om skillnaden mellan Kosterräkan och Gullmarsräkan och betydelsen av hur man kokar och saltar ombord. Ja, Filter blandar högt och lågt och vitt och brett.

***

I ett längre reportage om antroposoferna i Järna beskrivs senare års framgångsrika satsning på försäljning av biodynamiska produkter. Målgruppen är väl definierad: en ”medveten, matälskande medelklass”. I Erik Almqvists berättelse blir denna framgång krönet på antroposofernas långa kamp för social acceptans och reportaget har fått den följdriktiga rubriken ”Revanschen”. Reportaget är generöst bildsatt och pyntat med faktarutor, där allt från waldorfpedagogik och eurytmisk dans till social utveckling förklaras. Ja, här finns till och med kartor som visar var den ”antroposofiska staden” ligger och alla hus som byggts i den. På redaktionen bultar uppenbarligen ett folkbildarhjärta.

Reportaget från Järna avslutas med att mjölnaren och försäljningschefen distanserar sig från de värsta biodynamiska tokerierna. Det är inte nödvändigt att gräva ned kohorn i fullmåne för att skörden ska slå väl ut. Däremot är det viktigt att tro på vad man gör. Han talar om placeboeffekter. Ett annat av numrets reportage avslutas på likartat sätt. Karin Wallén skriver om de svenska lyxsängstillverkarna och deras framgångsrika kommersialisering av våra sömnsvårigheter. Frågan är: Sover man verkligen så mycket bättre i en säng för en halv miljon? Det är då som en framgångsrik tidigare madrassfabrikant börjar prata om placeboeffekter.

Ja, grundläggande livsprocesser som mat och sömn har en social och politisk dimension. Kanelbullen är politisk. Det visas inte minst i numrets längsta och allra bästa text. Det är en en översättning av ett avsnitt ur Slate-redaktören David Plotz bok om en omtalad kalifornisk spermabank, där donatorerna utgjordes av nobelpristagare. Åtminstone i början. Sedan gick det inte så bra. Plotz har spårat upp spermabankens barn och barnbarn. Det är en osannolik historia. Den har rasistiska övertoner. Och den blev ett praktfiasko.

Filters styrka är alltså inte analyserna utan de långa berättande reportagen. ”Vissa historier mår bäst av att berättas rakt upp och ner” som chefredaktören Mattias Göransson säger. En sådan berättarkonst kräver nyfikenhet och entusiasm. Risken med entusiasm är att den kan ställa sig iväg för det kritiska omdömet. Man kan bli alltför inkännande och välvillig. I mina ögon blir inte Filter det. Men det är en svår balansgång. Det kommer att bli intressant att följa Filters fortsatta balansakt.