Konsten plats


Art Monitor nr 2/2008. Konstens plats. The Place of Art. Esther Shalev-Gerz.
Tidskriftskrönika i OBS!, Sveriges Radio, den 11 september 2008. 

”Jag har inget speciellt ställe att måla i, jag tar den platsen som jag hittar. Ibland kan jag måla på köksdörren, ibland kan jag måla i vardagsrummet, ibland kan jag vara ute. Det beror på ljuset, det är ljuset som spelar stor roll för mig, där ljuset finns så ska jag följa efter det. För det är ljuset som talar till mig och jag talar till ljuset”.

Så besvarar konstnären El Mustapha Sahmoud frågan ”Var någonstans sker konsten?”. Frågan har ställts av konstnären Esther Shalev-Gerz och svaret står att läsa i läsa i senaste numret – nr 2 / 2008 – av tidskriften ArtMonitor. Detta tidskriftsnummer utgör en dokumentation av och reflektion kring Shalev-Gerzs projekt ”Konstens plats”.

El Mustapha Sahmoud är verksam i en av Europas mest segregerade städer. Han är verksam i Göteborg. Närmare bestämt i stadsdelen Bergsjön i nordöstra Göteborg.

Mustapha Sahmoud fortsätter: ”här i Bergsjön finns det säkert 50-60 nationaliteter som målar olika typer av målningar och om vi skulle kunna träffas någonstans… Men det finns inte, vi har inga möjligheter till det. Ett stort runt rum, med glas utanför så att ljuset kommer in, med en massa olika stafflier, folk runtom från olika kulturer, olika nationaliteter och tillsammans kan vi göra någonting helt.”

***

Esther Shalev-Gerz har ställt två på ytan enkla frågor till 38 konstnärer boende i Bergsjön. Frågorna är: ”Hur definierar du konst?” och ”Var sker konsten?”. Konstnärerna videofilmas när de resonerar kring frågorna och filmas sedan igen när de tittar på filmen där de svarar. Av detta material har sedan Shalev-Gerz klippt samman en film där Bergsjökonstnärernas svar interfolieras med ett antal svar på samma fråga från en utställning hon gjorde i Paris 1989.

Resultatet blir ett märkligt spel mellan det subjektiva – svaren är djupt personliga – och det objektiva. Konstnärerna konfronteras med sina egna tankar och ord som objekt. Det blir ett spel mellan att berätta och lyssna, mellan inre rum och yttre rum, mellan intimitet och offentlighet. Det blir ett oerhört reflexivt verk. Tekniken har Esther Shalev-Gerz använt tidigare och redan här är verket mångbottnat. Nytt i detta projekt är den starka betoningen och problematiseringen av platsbegreppet.

Filmen visades sedan på en vägg i ett köpcentrum i centrala Bergsjön. Här – mitt i kommersen och jäktet – visades de 38 lokala konstnärernas stillsamma ansikten när de såg och lyssnade till sig själva tala om konstens plats och mening. Men denna film var bara en del av projektet Konstens plats. En lika viktig del utgjordes av ett antal dataanimerade tredimensionella modeller som projicerades på väggarna i Göteborgs Konsthall.

Besökarna fick alltså för att ta del av utställningen ta sig till både Göteborgs Konsthall vid Götaplatsen och till Rymdtorget i Bergsjön. Från det kulturella finrummet till ett köpcentrum i stadens utkant. Det är en resa som inte många göteborgare brukar göra.

De modeller som visades i konsthallen illusterade fyra – eller var det kanske tre? – olika slag av platser. Det var svar på frågan ”Var sker konsten?”. Platserna var – högst konkret – hemmet, ateljen och kulturinstitutionen. Där sker konst. Den fjärde platsen däremot kallas ”icke-platsen”, dvs den plats som ännu inte finns, men som borde finnas. I bokstavlig mening: utopin. Här blir det uppenbart hur sammansatt detta arbete är: på en och samma gång högst konkret och alldeles utopiskt. Esther Shalev-Gerz har – som det heter i ett av bidragen i ArtMonitor – en ”utomordentligt komplex konstnärlig strategi”.

***

Styrkan i detta nummer av ArtMonitor är att man förmår visa på denna konstnärliga komplexitet. Svagheten är måhända att det är mer presentation än kritisk problematisering. Men om man vrider blicken ytterligare några grader ser man att målsättningen nog inte varit att lämna ytterligare bidrag till den teoretiska diskursen om Shalev-Gerzs konstnärskap. Ambitionen är mer handfast. Detta nummer av ArtMonitor utgör i sig självt snarast en del i den sociala skulptur som är Esther Shalev-Gerz intervention i det sociala eländet i den segregerade staden Göteborg.

Vilken roll kan konsten egentligen spela i en stads sociala liv? En sak är klar: Den offentliga konstens roll har förändrats. ”Från en mer traditionell beställarroll av materiella verk har aktörer som stad, kommun, stadsdel utvecklats till aktiva deltagare i konstnärliga projekt” konstaterar Sara Arrhenius.

Det är inte alltid en. enkel roll. Det krävs ett visst mod att ge sig in i sådana projekt. Det är nämligen precis som Esther Shalev-Gerz formulerade det i en diskussion med beställarna och politikerna: ”ni ska inte utvärdera mig – det är min konst som är en utvärdering av er”.

Om detta kan man alltså läsa i senaste numret av ArtMonitor. Det utgör ett väsentligt bidrag till diskussionen om det offentliga rummets politik. Det ger röst åt många som annars inte skulle komma till tals. Och det visar på den utopiska möjligheten att ”tillsammans kan vi göra någonting helt.”

Det här inlägget postades i Göteborg, Humaniora, Kulturtidskrifter och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s