Ursprungligen publicerad i Dagens Nyheter den 14 nov 2014.

För den oinvigde kan kulturpolitiken vara ett minfält. Regeringen har under sina första veckor trampat på några väl undangömda sprängladdningar. Hur många kände ens till Terminologicentrum innan regeringen bestämt sig för att avveckla det? Nu har man lyckats få hela Svenska Akademien emot sig (DN 9/11).

Kanske är det inte så märkligt. Betraktat som politiskt sakområde är kulturpolitiken svåröverskådlig och osammanhängande. Här ryms stöd till hemslöjdskonsulenter, filmproduktion, biblioteksfilialer, bildkonstnärer och till operasångares pensioner. Kulturpolitiken bedrivs av statliga myndigheter, kommunala kulturnämnder och har under senare år formulerats i regionala kulturplaner. Många har åsikter om kulturpolitiken, men få överblickar helheten.

Sedan några år tillbaka har det emellertid blivit enklare att skaffa sig en överblick, detta tack vare Myndigheten för kulturanalys. Denna lilla myndighet har till uppgift att granska den förda kulturpolitiken. Det har man sedan starten 2011 gjort med självständighet och integritet. Myndigheten sammanställer och producerar även kulturstatistik, ett tidigare eftersatt område, vilket gör att vi alla nu vet mer om hur landets kulturliv faktiskt ser ut.

Nu har till allas förvåning regeringen aviserat nedläggning av myndigheten. Beslutet är svårt att förstå. Ingen konsekvensanalys har gjorts. Besparingen som skulle göras är i sammanhanget marginell. Regeringen förefaller vilja återgå till en ordning där anslagsgivande myndigheter granskar sig själva. Beslutet har kommit i skymundan av en del andra av de kulturpolitiska minor regeringen lyckats utlösa. Men det är lika huvudlöst som att lägga ned medelhavsinstituten.

Alice Bah Kuhnke förhånas i media för sin bristande kulturpolitiska orientering. Det är därför en extra ironi att hon nu är på väg att lägga ned just den myndighet som skulle kunna förse henne – och alla oss andra medborgare – med just detta. Genomförs beslutet innebär det en försvagad demokratisk insyn i och kontroll av kulturpolitiken. För en kultur- och demokratiminister vore det ett lika uppseendeväckande som olyckligt felsteg.

***

Gå gärna med i FB-gruppen ”Rädda Myndigheten för kulturanalys”.

Den 7 januari 2015 meddelades att Myndigheten räddats. Förnuftet segrade.