Hösten 2014 utkom webbtidskriften Dixikon för första gången i pappersform. Jag var redaktör för antologin Dixikon från A till Ö, och skrev ett kort efterord.

Dixikon från A till Ö • Efterord

”Ja, lägg dem i bokstavsordning bara!” Det var först på en tågresa från Malmö tillsammans med Dixikons redaktör som knuten löste sig. Jag hade sedan länge lovat att sammanställa en antologi med texter ur Dixikon, men inte lyckats få till det. Svårigheten var av kompositionskaraktär. Hur skulle en sådan bok sättas ihop? Material saknades sannerligen inte. Dixikon är en skattkammare av texter av alla de slag. Men hur hänger de samman?

Att placera texterna i bokstavsordning var naturligtvis ingen lösning alls – men ändå var det det. Knuten löste upp sig. Läsaren kan nu ta del av detta lilla dixikonlexikon från Amerika till Österrike. Som varje tidskriftsredaktör vet uppstår det inte sällan oväntade förbindelser mellan de texter man för samman i ett tidskriftsnummer. Detta är i hög grad avsiktligt, man komponerar ett nummer kring ett tema eller ämne, men under resans gång uppstår även förbindelser som är oväntade. Texterna börjar tala med varandra på sätt som inte gick att förutse.

Så har det varit även i arbetet med denna antologi. I den textmassa som är Dixikon finns många underjordiska intertextuella förbindelser. Så snart jag började dra i någon trådända följde andra intressanta saker med. ”Vatikanstaten” drog med sig en lång rad texter, varav endast några är medtagna här, liksom ”Galizien” och ”Joseph Roth”. Som var och en förstår hade denna bok kunnat komponeras på tusen och ett andra sätt.

Nu är emellertid Dixikon ingen tidskrift. Visserligen erhåller man, välförtjänt, så kallat tidskriftsstöd från Statens Kulturråd, men en webbplats är inte en tidskrift i ordets egentliga mening, vad Kulturrådet än säger. Den är något annat. Inte sämre, inte bättre – annorlunda. Den är något som vi fortfarande saknar vettig begreppsapparat för att beskriva och diskutera.

Kännetecknande för webbplatsen Dixikon är nyfikenheten och generositeten. Där större mediehus medvetet snålar med länkar och direkta hänvisningar till andra källor, för att av kommersiella skäl behålla läsaren under det egna taket, så är Dixikon frikostig med att peka ut resurser som finns på andra håll. Inte bara till andra texter och dokument, utan även till filmmaterial: klipp ur filmklassiker eller rykande aktuella föreläsningar och författarsamtal. Som läsare förundras man över hur mycket som finns tillgängligt i dag, bara man är nyfiken nog att leta efter det. Dessutom är Dixikon medvetet och vackert bildsatt. Samarbete är etablerat med flera samtidskonstnärer.

Dixikon kan följaktligen beskrivas som en liten intertextuell, intermedial och interkulturell vävstuga. Den visar på förbindelser och upprättar sammanhang. I dag när digitaliseringen ofta uppfattas som ett hot mot det offentliga samtalet visar Dixikon på motsatsen. Till och med kommentarfälten – betraktade som ett bekymmer och nödvändigt ont i många andra mediesammanhang – är en liten guldgruva. Här förs riktiga samtal mellan läsare och skribenter liksom mellan läsare som är skribenter och skribenter som, visar det sig, är läsare. Samtal om litteratur är, säger Ulf Eriksson i sitt bidrag till denna volym, en väsentlig aspekt av ”demokratins inre liv”.

Hur kommer det sig då att sådana samtal uppstår? Kanske handlar det om tilltal. Om att ta läsaren på allvar. Dixikon beskriver sig själv som ”ett språk-, kultur- och litteraturentusiastiskt projekt”. Och det är nog just entusiasmen som smittar. Här avhandlas angelägna saker.

Dixikon föddes år 2004 under parollen ”mest om utländsk litteratur” och har sedan dess vuxit ut i olika riktningar. Ursprungligen var engelskspråkiga böcker portförbjudna, en förhållningsregel som efterhand föll bort, men fortfarande är Dixikons utpräglat flerspråkig i sin orientering. Det gör webbplatsen ovanlig i vår svensk-anglosachsiska kultursfär.

Dixikons interaktiva dialogiskhet, öppenhet och mångmediala karaktär är naturligtvis svår att fånga in i en på papper tryckt bok. Urvalet måste begränsas till avslutade texter. Men måhända framträder de litterära kvaliteterna tydligare på så sätt.

Hur som helst: detta är ett urval som inte respekterar genregränserna. En del av de här omplacerade texterna är skrivna som regelrätta bokanmälningar, andra som essäer och några är blogginlägg. Ytterligare någon har karaktär av nyhetsbulletin. Här har jag respektlöst ryckt loss dem ur dessa ursprungliga sammanhang. Resultatet är en stillbild. En högst personlig och begränsad bild av Dixikons tillstånd på försommaren 2014. Om den kan bidra till att visa läsaren vägen till den dynamiska mötesplats på webben som är Dixikon, ja då är syftet med detta lilla lexikon uppnått.